skarastudenter - Emelie Bergsten, Lisa Sjöstrand och Anna Johansson

Genomförande

Redan vid aktivitetens start visar barnen ett stort intresse för de olika magneterna. De tar varsin kylskåpsmagnet och går runt och provar olika föremål magneten möjligtvis skulle kunna fastna på. Vi diskuterade sedan var någonstans magneterna fastnade samt var de inte fastnade. Jag hade även med mig en blå dublobit i plast, en sax samt en bil i någon slags omagnetisk metall. Barnen fick med magneten prova de olika föremålen och sedan berätta för mig vilka som var magnetiska och inte. Jag fick förklara orsaken till att vissa föremål är magnetiska respektive inte är magnetiska och varför, att det inte har att göra med föremålets färg. Jag hade även en bild med mig som visade på hur atomerna ligger i de olika tillstånden. Vidare frågade jag barnen om de visste varför magneten har två färger. Ett barn svarade att det är för att den vita änden (sydpolen) fångar saker, men ändrar sig sedan för att konstatera att även den röda änden (nordpolen) gör det samma. Jag upplyser barnen om att magneten har en syd- respektive nordpol. En flicka utbrister då: ”Den röda är tomtens hus!” Vidare fick barnen även erfara magnetens repulsion, vilket ledde till att de gjorde upptäckten att magneten går att flytta när lika ändar möter varandra. Flickan spånar vidare: ”Tänk om vi provar röd och vit? De gillar varandra! Är de kära?”

Jag presenterade två olika magneter för barnen, en stavmagnet och en hästsko magnet. Min fråga till barnen var vilken de trodde var starkast av dessa två. Barnens teori var hästskon, en teori de fick testa genom att först lyfta en stol med en hand för att sedan hjälpa till med sin andra. Slutsatsen blev att man var starkast med två händer vilket kunde bekräfta att deras teori stämde. Vi diskuterade även hur en förstörelse av magneten kan gå till. Ett barns teori var att det med hjälp av en hammare går att slå sönder magneten. Ett annat barns tanke var att magnetens funktion upphör när den sågas i två delar, pojken pekar på magneten just där färgerna möts. Jag förklarar att det bildas två nya magneter om den delas i två men att det ändå finns två möjliga sätt att försämra dess förmåga, genom slag och stötar samt genom kokning då detta gör att magnetens atomer lägger sig i oordning.

Jag tog fram en bilbana gjord i kartong, målet var att barnen skulle få bilen att ta sig runt banan. Barnen använde genast sina erfarenheter genom att försöka ”repellera iväg” bilen utan några resultat. Med lite stöttning kom de till slut på att magneten skulle dras underifrån och på så vis kunde bilen köra i mål. Slutligen fick barnen bilda sig en egen bilbana, detta för att ta tillvara på deras kreativa förmåga samt för att det skulle möjliggöra för vidare reflekterande och utforskande.

Utvärdering

Kreativitet innebär bland annat att barnet identifierar problemet istället för att endast lösa det. Kreativitet medför att barnet tillåts att vara skapande. Pedagogens uppgift är att uppmuntra barnet till att upptäcka och undersöka (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). I leken gestaltas lust och engagemang. Leken skapar tankar, fantasi och kommunikation samt att den för barnet bortom ”här och nu” (Johansson & Pramling Samuelsson, 2007). Den pedagogiska verksamheten ska främja barns lust, fantasi och kreativitet i såväl lek som lärande så att de bemästrar nya kunskaper och erfarenheter (Utbildningsdepartementet, 1998/rev. 2010). Jag tillät barnen vara kreativa i den mening att jag uppmuntrade barnen till att upptäcka och undersöka fenomenet med hjälp av olika material. Barnen fick exempelvis utforska magnetens dragningskraft på olika föremål, utforska magneternas styrka med hjälp av sin egen kraft samt med en stavmagnet som stöd få bilen att förflytta sig. Genom sin kreativitet fick barnen undersöka sina hypoteser, exempelvis om magneten fastnar på sådant som är blått. Aktiviteten avslutades med att barnen fick bilda sig en egen bilbana, detta för att barnen dels skulle tillåtas vara skapande men även för att möjliggöra för vidare utforskande.

Att aktiviteten skapade tankar och fantasi hos barnen tydliggjordes i deras utlåtanden, undersökande av magnetens dragningskraft samt i de hypoteser som ställdes. De fördes bortom ”här och nu” genom att relatera magnetens röda ände (nordpolen) till jultomtens hemvist samt magnetens dragningskraft till en form av kärlek. Barnens tidigare erfarenheter tillvaratogs bland annat när de skulle få bilen att förflytta sig, de gjorde då flera försök att repellera iväg bilen. Att barnen bemästrade ny kunskap kan jag skönja utifrån barnens senare reflektioner i samspel med kamrater och pedagoger. Detta visar även på att följande strävans mål är uppfyllt; att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära (Utbildningsdepartementet, 1998/rev. 2010, s. 9).

Mitt syfte med aktiviteten var att barnen skulle få en ökad förståelse för ett naturvetenskapligt fenomen, ges möjlighet att jämföra och beskriva olika händelser samt tillägna sig nya begrepp och förstå dess betydelse (Utbildningsdepartementet, 1998/rev. 2010). Vad jag i mitt genomförande missade var att berätta för barnen att magnetism är ett naturvetenskapligt fenomen, något jag hävdar är av essentiell betydelse för barnets förståelse. Konsekvenserna av detta kan bli att barnen inte kommer vidare i sitt lärande, utforskande samt sin förståelse kring naturvetenskap. Däremot gavs barnen stort utrymme till att jämföra och beskriva olika skeenden. Under barnens utforskande benämnde jag de olika förloppen med vetenskapliga begrepp. Fleer (2009) hävdar att närvarande och engagerade pedagoger är av essentiell betydelse då det är deras uppgift att koppla och benämna med vetenskapliga begrepp för att öka barnets förståelse för det naturvetenskapliga. Detta vill jag hävda att jag möjliggjorde när jag använde begrepp som repellera, attrahera och atomer. Att barnen förstår innebörden i dessa begrepp kan jag ännu inte skönja. Jag hävdar dock att barnen genom att ha fått erfara dessa begrepp kan vid senare tillfälle relatera dessa i meningsfulla sammanhang.

Då ingen direkt språklig kommunikation skedde mellan barnen går denna lärandesituation att granskas ur ett konstruktivistiskt perspektiv. Genom detta synsätt ska barnet få upptäcka och undersöka på egen hand och det är barnets nyfikenhet som står i fokus. De kognitiva strukturerna utvecklas oberoende av språket. Inga barn innehar samma kunskap, något som exempelvis uppdagades i frågan om förstörelse av magneter. I ett konstruktivistiskt tänkande får barnet berätta, laborera och experimentera om sina erfarenheter för att komma vidare i sin kunskap. Det är pedagogen som bestämmer vad barnet ska lära sig, vilket synliggjordes genom att det var jag som planerade och organiserade lärandetillfället (Elfström, Nilsson, Sterner & Wehner-Godée, 2008). Jag lade främst fokus på vad som skulle läras (innehållet), lärandets objekt. Thulin (2006) hävdar att jag som pedagog måste beakta både lärandets objekt men även lärandets akt (tillvägagångssättet) då barnet ofta endast riktar sitt lärande mot objektet. Barnen gavs möjlighet till att experimentera vilket å ena sidan kan ses som ett bejakande av barnens tillvägagångssätt. Å andra sidan lade jag inget större fokus på att låta barnen använda sig av olika strategier i sitt utforskande, något jag hade kunnat bevarat genom att tillvaratagit på barnens nyfikenhet kring experimentlådan. Detta ledde till att vadaspekten blev mer central.

Referenser

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. & Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Fleer, M. (2009). Understanding the dialectical relations between everyday concepts and scientific concepts within play-based programs. Research in Science Education, 39, 281-306.

Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2007). Att lära är nästan som att leka – Lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, I. & Asplund Carlsson, M. (2003). Det lekande lärande barnet i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber.

Thulin, S. (2006). Vad händer med lärandets objekt? En studie av hur lärare och barn i förskolan kommunicerar naturvetenskapliga fenomen. Växjö: Växjö University Press.

Utbildningsdepartementet. (1998/ rev. 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

/Lisa