skarastudenter - Emelie Bergsten, Lisa Sjöstrand och Anna Johansson

Vi fick två intressanta frågor på redovisningen angående magnetism som vi anser kan vara relevant att skriva om här på bloggen. Detta var hur magnetfärg fungerar och om Bermudatriangeln har något med magnetism att göra. Angående hur magnetfärg fungerar så fick vi ta hjälp av Beckers färg som var snälla och svarade på ett mail vi skickade. Här är svaren på era frågor!

Magnetfärg
Magnetfärg innehåller järn, vilket är ett ämne som kan bli magnetiskt precis som spiken. När en magnet fästs på en vägg som är målad med magnetfärg blir ytan magnetiserad.

Bermudatriangeln
En teori som forskarna har kring mysteriet Bermudatriangeln kan kopplas till magnetism. Detta är att det sker kraftiga magnetiska stormar i området i form av ett mycket starkt magnetfält. I området bubblar mängder av vatten upp och frigör stora doser av gas, genom detta alstras gigantiska moln av negativa joner i luften. På grund av denna process uppstår detta starka magnetfält vilket i sin tur kan förklara kompassnålarnas rotation i området då flygplan och fartyg navigerar fel. En händelse som kan härledas till detta är när ett flygplan försvann i tio minuter från radarskärmen på trafikledningstornet. Besättningen på planet var i ovisshet om detta när de befann sig i luften, det enda de observerade var att havet under dem kokade(http://www.ufo.se/fakta/artiklar/bermuda.shtml).


/ Grupp 4c

Biotop
Biotop är en omgivning där olika typer av organismer samverkar, exempelvis speciella växter och djur. Det är biotopens egenskaper som avgör vilka djur och växter som trivs i en viss miljö, en del trivs bättre än andra. Biotoperna är beroende av människans levnadssätt i olika former som exempelvis djurhållning och vattenanvändning. Äng och insjö är bara några exempel på biotoper. Biocenos är ett samlat ord för de organismer som existerar i en biotop (http://sv.wikipedia.org/wiki/Biotop).

Skog: produktion och miljöhänsyn
Vi är i behov av mer skog om vi ska kunna förse Sverige med pappersbruk, sågverk och energiproducenter. Skogen behövs dels för att bryta oljeberoendet men också för att den är bra för miljön. En utökning av skogen är av essentiell betydelse då detta även bland annat bidrar till ökad arbetskraft och exportinkomster. Nya trädslag ska ge en snabbare tillväxt samtidigt som den kan ha en bättre motståndskraft. Exempel på trädslag som har bättre motståndskraft än de traditionella är contortatallen som motarbetar skadegörare och sjukdomar bättre, svartgranen klarar bland annat frost bättre samt douglasgran som anpassar sig bättre efter de svenska klimatförändringarna. Snabbväxande trädslag möjliggör och ökar tillgången på biobränsle. (http://www.skogsindustrierna.org/web/Okad_tillvaxt.aspx) samt minskar växthusgaserna i vår atmosfär (http://www.skogsindustrierna.org/web/Skog_och_klimat.aspx). Detta blir därför ett sätt för den svenska skogen att motarbeta de klimatförändringar vi utsätts för idag. Arbetet kring miljöhänsyn är ett av det viktigaste arbetsområdet Skogsstyrelsen ägnar sig åt. Arbetet fokuserar på att använda och bevara den naturliga produktionsförmågan skogen bidrar med (http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Skog-och-miljo/Skog-och-klimat/). Andra metoder som går att använda sig av för att gynna den ökade tillväxten är exempelvis gödsling, dikesrensning och minskning av viltskador (http://www.skogsindustrierna.org/web/Skog_och_klimat.aspx). 

Jordprofil
Det har varit svårt att få fram fakta om vad en jordprofil är. Vi har dock förstått det som att det är ett begrepp som beskriver vilken slags jord det är, t.ex brunjord som vi sedan kommer att beskriva. Söker man däremot på engelska webbsidor (på soil profile) så får vi upp information om att en jordprofil skulle vara ett sätt att beskriva jordens olika lager (http://permaculture.wikia.com/wiki/Soil_profile). Soil profile betyder ordagrant ”markprofil”, vidare information om det finns då på svenska webbsidor. Utifrån dessa har vi kommit fram till att det kallas för ”topografi” vilket beskriver markytans höjdvariationer relativt till havets nivå (http://sv.wikipedia.org/wiki/Markprofil_(topografi)).  

Podsolprofil Denna profil är Sveriges vanligaste jordmån. Den är vit eller gråaktig och genom en process som kallas för podsolering bildas den i grova morän- eller sandjordar. Jorden är oftast naturligt sur, men bör inte utsättas för ytterligare försurning då den kan få svårt att vittra sig. Podsol är vanlig i barrskog och finns i Skandinavien, nordvästra Ryssland, östra Kanada och nordöstra USA. Den förekommer även i delar av tropikerna där nederbörden är mycket hög (http://sv.wikipedia.org/wiki/Podsol).

Brunjord
Brunjord är ytterligare en jordmånstyp. Den är finkornig finns på slätterna i södra och mellersta Sverige samt i dalsänkor. Lövträden trivs i brunjorden då det är högt pH-värde och ett varmt klimat. Brunjorden passar bra till jordbruk då den är mer bördig än podsol (http://sv.wikipedia.org/wiki/Brunjord). 

Allemansrätten är inkluderad i en av Sveriges fyra grundlagar. Den är alltså ingen egen lag utan omges av lagar som beskriver vad som är tillåtet. Allemansrätten är ett kulturarv och en nationalsymbol. Den innebär att vi människor får röra oss fritt i naturen, men att vi måste ta ansvar för natur- och djurliv samt visa hänsyn mot markägare och andra besökare (http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Friluftsliv/Allemansratten/). Exempel på vad vi människor FÅR göra: Gå, cykla, rida, men inte nära boningshus. Tälta en natt, bada, åka, båt och gå i land, men inte nära boningshus. Plocka blommor, bär och svamp. Fiska med met- och kastspö utmed kusten och i de fem största sjöarna. Exempel på vad vi INTE får göra: Vi får inte passera över tomter, trädgårdar, odlad mark. Inte köra bil, motorcykel eller moped i naturen (stigar, parkvägar, motionsspår). Vi får inte ta eller skada träd och buskar, eller ta frukt, bär och grönsaker från trädgårdar, planteringar eller åkrar. Vi får inte lämna kvar eller kasta något skräp, inte jaga, störa eller skada djur (http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-8161-6.pdf).   

I nationalparker och naturreservat är det strängare regler, dessa regler finns beskrivna på anslagstavlor anslutna till platsen (http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-8161-6.pdf).

Kalkälskande växter är beroende av kalk. Exempel på kalkälskande växter är ek, bok, ask och lönn. Det finns också växter som inte trivs i kalkfattiga jordar som vitkullor, guldkrage och blå styvmorsblomma. http://runeberg.org/lantuppsl/0607.html. Ofta kan man se på marken om det är en kalkrik jord då många speciella växter växer där, till exempel backklöver, jordtistel och många orkidéer. Guckusko är en sorts orkidé som är ovanlig i Sverige, men den förekommer i nordöstra Uppland och i områden Jämtland. Dock är även Kinnekulle känt för att ha den ovanliga sorten då det finns kalkrik jord där http://www.vastsverige.com/sv/kinnekulle/products/61981/Guckusko/.

Månsson & Larsson (2009) skriver att om det finns mycket kalk i marken stiger pH-värdet och marken blir inte lika sur, precis som människan vill olika växter ha olika smak därför trivs vissa blommor i en mer kalkrik miljö än andra växter. Många av de kalkälskande växterna är omtyckta bland insekter på grund av sin goda nektar och för att insekterna tycker om deras stjälkar eller blad som kan agera perfekt som barnkammare till insekternas ägg och larver.

Om jag skulle beskriva vad teknik innebar för mig innan denna kurs ”naturvetenskap och teknik” startade, skulle jag direkt tänka på saker som till exempel dator, kamera, overhead apparater. Jag skulle direkt säga att jag inte kan något om teknik.

Med hjälp av litteratur, seminarier och föreläsningar inser jag att teknik är så mycket mer. Precis som Ginner och Mattsson (2010) beskriver ”Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process”. (s.22). Författarna skriver också att man i tekniken arbetar med att lösa problem, givetvis kan man använda sig av naturvetenskapliga kunskaper dock innebär det inte att det är en del av naturvetenskapen, teknikens frågeställning är ofta: Hur får vi det att fungera?

När jag talade om på min vfu-plats att jag skulle skriva om teknik i förskolan fick jag svaren: ”Oj, har vi sånt här då” och ”spännande, vad tittar du på då?” Jag tror att förskollärarna inte har tillräckligt med kunskap om vad teknik innebär och ändå står detta begrepp med i strävansmålen i förskolans läroplan. Jag beskrev då för dem vad Helldén m.fl. (2010) skrev. Teknik finns överallt på förskolan, till exempel saxar, bestick, klossar, spade, hink, o.s.v. som förskollärare är det viktigt, att synliggöra tekniken för barnen.

När jag observerat barnen på min vfu-plats ser jag mycket teknik i deras genomförande, till exempel när barnen bygger ett torn av stora mjuka ”lego kuddar” som ska byggas ända upp till taket. När barnen inte längre når toppen av tornet började de diskutera om hur de ska göra för att lyckas med att nå taket. De kom på att de kunde använda sig av stolar. Barnen fick tänka om i sin teknik för att nå sitt mål med aktiviteten.

Jag observerade också när två barn på tre år skulle klippa ut en cirkel av ett papper. Det ena barnet blev ledset för att hon inte kunde klippa lika bra som sin kamrat, han förklarade då att om du håller saxen så här så går det kanske bättre. Att använda sig av sax är inte det lättaste men tillsammans och med träning utvecklar man en klippteknik som man har användning för senare i livet.

Förskolans snickarbod är exempel på en miljö där teknik visar sig på olika sätt och som möjliggör för lek, kreativitet och samspel. En dag när barnen var i snickarboden frågade jag vad de lär sig och varför de tror att de behöver kunna det? Svaren jag fick var ”för att man ska kunna spika upp en tavla, då måste man kunna spika. Om man vill jobba som snickare måste man kunna allt vi gör här inne, och lär jag mig tidigt så kanske jag inte behöver träna så mycket på det senare”.

Efter mina observationer vet jag nu att det finns mycket teknik i förskolan, men jag anser att förskolan inte uppmärksammar och benämner teknik så mycket som de borde. Att göra barn uppmärksamma på att teknik inte behöver vara något stort, svårt och jobbigt. Det är viktigt inför skolan då jag tror att teknik kan bli ett stort ämne för dem som inte vet vad begreppet innebär. Jag avslutar detta inlägg med en sammanfattning av ett stycke som Elfström m.fl. (2008) skriver och det är att barn måste få upptäcka, undersöka och utforska för att skapa sig en uppfattning om vad naturvetenskap och teknik innebär, genom miljön, lärares engagemang och litteratur ska dessa möjligheter ges. Jag anser att det är något alla som arbetar inom förskolan bör ha i tankarna när de arbetar med barn.

Referenser:

Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. & Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Helldén, G. mfl. (2010). Vägar till natur-vetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning.

/Anna

Genomförande:

I experimenten var det två pojkar 4 och 5 år, och 6 flickor på 5 år med. Jag delade barnen på två grupper eftersom jag ansåg att det blev för stor grupp till de magneter jag hade med mig. Jag ville att de skulle få chansen till att undersöka och experimentera så mycket som möjligt. Jag valde att sammanfatta mina observationer från de båda grupperna i en löpande text.

Diskussionen om vad magneter var för något, vad och varför de fastnar på vissa material, svarade de precis som på förförståelsen att magneter fastnar på metall. En flicka på 5 år sa: Den inte tycker om all metall för den fastnade inte på handtagen, inte på plast och inte på glas. Jag frågade varför de tror att de inte vill fastna på glas och plast? ”För det är kanske sånt som den inte tycker om, den har ju ingenstans att fastna på, det finns ju ingen metall på glaset.” (pojke 5 år).

När de sedan fick testa hur det kändes när magneterna attraherades respektive repellerar varandra, sa en flicka så här: ”När jag håller samma färg mot varandra är det precis som det är något emellan dem som putter ifrån". "De vill inte riktigt passa, men när jag håller olika färger mot varandra är det precis som att det är något som tvingar ihop dem, konstigt”. Jag förklarade för barnen begreppen attraherar, repellerar och hur magneten är uppbyggd.

Under experiment 1 blev barnen konfunderade över hur de skulle få upp gemet ur glasburken. De tog stavmagneten över vattenytan och väntade på att gemet skulle ”hoppa” upp ur burken. De vände och vred på stavmagneten, alla fick testa, den 4 åriga pojken satt länge och funderade under tiden som de andra provade. Efter ett tag frågade han om han fick testa. Givetvis fick han det, han tog stavmagneten och satte den på sidan av burken, insåg att gemet kom till kanten och följde sedan med magneten upp. De äldre barnen blev häpna och fick ett vidgat tänkande eftersom de inte tänkt tanken på att försöka på något annat sätt än vid vattenytan. När de sedan försökte med plåtburken provade de genast med att säga stavmagneten vid sidan av burken, men denna gång gick det inte, eftersom magneten fastnade i burken istället för i gemet. En flicka sa då: ”Det inte går att få upp gemet, för vattnet är för djupt och den tycker om plåt så då känner den bara burken och letar inte efter gemet som ligger i.” En annan flicka sa då: ”Det kanske går om vi tar båda (stavmagneterna), de kanske blir starkare än burken och hittar gemet”. Inte heller detta gick, barnens slutsats blev att magneten inte känner igenom plåten eftersom den attraheras av den, vilket den inte gjorde med plastburken och hittade då gemet.

Experiment 2: Jag visade dem bilbanan som var gjord av papp, jag frågade dem hur vi skulle göra bilen, de tyckte vi skulle hämta en leksaksbil. Det gjorde vi och satte en kylskåpsmagnet under bilen och ställde sedan bilen på bilbanan och ville att de skulle få bilen i mål med hjälp av en stavmagnet. Barnen försökte, de vände och vred på magneten, de provade att sätta magneten på bilens alla sidor (utom underifrån). En diskussion uppstod mellan barnen och mig:

En flicka sa då ”Bilen är gjord av plast hur tror du då att den kan åka med hjälp av en magnet?”

Det var en bra fråga sa jag, men är det inget på bilen som magneten attraheras av?

Jo sa pojken (5 år) ”Magneten som sitter under bilen, men magneten tycker inte om pappret som är emellan och vill därför inte fånga den andra magneten.”

flicka 5 år: "Är du säker, det kanske är som glas burken? Magneterna kanske tycker om och hittar varandra fast pappret är emellan?"

Jag lyfte bilbanan och pojken fick försöka, de blev glada att de löst hur bilen kunde komma framåt och alla fick testa.

Efter experimenten ville barnen experimentera mer med stavmagneterna. Jag sa att de gärna fick använda det som jag använt och undersöka vilka olika material som magneten attraheras av och inte.  Det var då en flicka som gick till fönsterbrädan, lade en kylskåpsmagnet på fönsterbrädan och höll stavmagneten under så att kylskåpsmagneten flyttade på sig. Hon utbrast ”Kolla det är samma som på bilbanan” alla barn sprang dit och ville testa. Då sa en pojke (5år) ”det är konstigt, den fastnar inte på trä men den hittar andra magneter att fasta i”. De testade att sätta flera gem på stavmagneten och lyckades sätta fast fyra stycken, men på kylskåpsmagneten bara en, Pojken (4år) drar slutsatsen att den är större och starkare, de andra håller med.

Utvärdering:

Jag anser att min aktivitet gick bra, barnen var intresserade och nyfikna på magneter. Experiment är väldigt populärt och jag anser att det är något barn uppskattar och lär sig något på. I experimenten fick barnen upptäcka, undersöka och utforska som Elfström m.fl. (2008) skriver är viktigt för att barnen ska få en förståelse för naturvetenskapens olika fenomen. Jag märkte tydligt på barnen att de var intresserade då de ställde frågor, diskuterade med varandra och vågade ha hypoteser om hur magneterna fungerade och var uppbyggda.

Genom experimenten och diskussionerna mellan oss fick barnen en grundförståelse och nya begrepp som handlar om magneter, vilket var syftet med aktiviteterna. I förförståelsen tydliggjordes det att barnen vet vad en magnet fastnar på, men inte hur den är uppbyggd. Jag anser att jag tog hänsyn till barnens förförståelse och utmanande dem med hjälp av experimenten. De fick nya begrepp som vidgade deras tankar, jag kan dock inte säga att barnen lärde sig begreppens betydelse men jag anser att barnen nu fått insikt för hur magneter fungerar och att de lättare förstår när de senare pratar om magneter.

När experimenten genomfördes testade ett barn i taget sin teori, de andra barnen satt och funderade, granskade. När något annat barn ville testa sin hypotes sade de till och testade. Jag blev imponerad över att barnen satt tysta, funderade, räckte sedan upp handen när de hade något förslag på hur de skulle göra. Var det för att experimenten som utmanade dem?

Experimenten utgör ett lärande, lek och kreativitet för barnen då de under experimenten var väldigt intresserade och engagerade, de vågade testa sina hypoteser och respekterade varandras. Johansson & Pramling Samuelsson (2007) skriver att det är lustfylld het och engagemang som utgör en stor del av lekens och lärandets betydelse.

I Utbildningsdepartementet, (1998/rev. 2010) står det att förskolläraren ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och att varje barn får uppleva sitt eget värde. Eftersom alla fick testa sina hypoteser och ställa frågor anser jag att jag tog tillvara på alla barn åsikter och respekterade dem. Det gjorde även barnen med varandra, var det någon som sade något som kanske inte var rätt, var det ingen som skrattade utan vi diskuterade om det och gick sedan vidare. Jag känner att jag lyckades med det jag ville under experimenten, jag uppfyllde syftet med aktiviteten och barnen fick en förståelse för ett naturvetenskapligt fenomen.

Referenser:

Naturvetenskaplig innehållsrelevans – varför är magnetism ett naturvetenskapligt fenomen?
Naturvetenskap är något som ska förklaras, motiveras och förstås. Ett naturvetenskapligt fenomen bygger på en teoretisk grund samt uppfattas som något abstrakt (Wernvik, föreläsning 110127). Vi hävdar att magnetism är ett naturvetenskapligt fenomen då teorin hjälper oss att förklara, motivera för att slutligen förstå. Samtidigt är magnetismen något abstrakt då det inte går att varken ta eller se på utan tekniska hjälpmedel.

Barns vardagsförståelse
Vi omvälvas av magnetism dagligen, så även barnen. De leker med leksakståg som kopplas samman med hjälp av magneter, de använder datorn som fungerar genom en elmotor, kylskåpet förvarar maten de äter, de lär sig alfabetet med hjälp av magnetbokstäver. Parker (1997)  förklarar hur kylskåpsdörren omges av en magnetremsa som gör att dörren helt sluts. Detta gör att maten håller sig från bakterier då varm luft utesluts. 

Parker, S. (1997). Lär dig om magneter med egna experiment. Stockholm: Valentin förlag.

Hur har vi tagit hänsyn till lek och kreativitet i vår aktivitet?
Vi har i våra aktiviteter tagit hänsyn till att barnen ska få leka och vara kreativa. Vi utgick från barnens idéer och funderingar kring magnetism. Barn tänker, fantiserar och leker samtidigt. Det är sammanhanget som avgör om leken är en lek, den ska fyllas med fantasi, spänning, lustfylldhet samt vara kommunikativ. Kreativitet är en del av leken där miljön har en betydande roll (Johansson, 2007). Detta var något vi bejakade när vi beslöt att barnen skulle få göra en experimenterande aktivitet. För att tydliggöra kreativiteten fick barnen möjlighet att bland annat använda sin skapande förmåga under aktiviteten. 

Johansson, E. (2007). “Att lära är nästan som att leka” Lek och lärande i förskola och skola. Malmö: Liber. 

Genomförande

Redan vid aktivitetens start visar barnen ett stort intresse för de olika magneterna. De tar varsin kylskåpsmagnet och går runt och provar olika föremål magneten möjligtvis skulle kunna fastna på. Vi diskuterade sedan var någonstans magneterna fastnade samt var de inte fastnade. Jag hade även med mig en blå dublobit i plast, en sax samt en bil i någon slags omagnetisk metall. Barnen fick med magneten prova de olika föremålen och sedan berätta för mig vilka som var magnetiska och inte. Jag fick förklara orsaken till att vissa föremål är magnetiska respektive inte är magnetiska och varför, att det inte har att göra med föremålets färg. Jag hade även en bild med mig som visade på hur atomerna ligger i de olika tillstånden. Vidare frågade jag barnen om de visste varför magneten har två färger. Ett barn svarade att det är för att den vita änden (sydpolen) fångar saker, men ändrar sig sedan för att konstatera att även den röda änden (nordpolen) gör det samma. Jag upplyser barnen om att magneten har en syd- respektive nordpol. En flicka utbrister då: ”Den röda är tomtens hus!” Vidare fick barnen även erfara magnetens repulsion, vilket ledde till att de gjorde upptäckten att magneten går att flytta när lika ändar möter varandra. Flickan spånar vidare: ”Tänk om vi provar röd och vit? De gillar varandra! Är de kära?”

Jag presenterade två olika magneter för barnen, en stavmagnet och en hästsko magnet. Min fråga till barnen var vilken de trodde var starkast av dessa två. Barnens teori var hästskon, en teori de fick testa genom att först lyfta en stol med en hand för att sedan hjälpa till med sin andra. Slutsatsen blev att man var starkast med två händer vilket kunde bekräfta att deras teori stämde. Vi diskuterade även hur en förstörelse av magneten kan gå till. Ett barns teori var att det med hjälp av en hammare går att slå sönder magneten. Ett annat barns tanke var att magnetens funktion upphör när den sågas i två delar, pojken pekar på magneten just där färgerna möts. Jag förklarar att det bildas två nya magneter om den delas i två men att det ändå finns två möjliga sätt att försämra dess förmåga, genom slag och stötar samt genom kokning då detta gör att magnetens atomer lägger sig i oordning.

Jag tog fram en bilbana gjord i kartong, målet var att barnen skulle få bilen att ta sig runt banan. Barnen använde genast sina erfarenheter genom att försöka ”repellera iväg” bilen utan några resultat. Med lite stöttning kom de till slut på att magneten skulle dras underifrån och på så vis kunde bilen köra i mål. Slutligen fick barnen bilda sig en egen bilbana, detta för att ta tillvara på deras kreativa förmåga samt för att det skulle möjliggöra för vidare reflekterande och utforskande.

Utvärdering

Kreativitet innebär bland annat att barnet identifierar problemet istället för att endast lösa det. Kreativitet medför att barnet tillåts att vara skapande. Pedagogens uppgift är att uppmuntra barnet till att upptäcka och undersöka (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). I leken gestaltas lust och engagemang. Leken skapar tankar, fantasi och kommunikation samt att den för barnet bortom ”här och nu” (Johansson & Pramling Samuelsson, 2007). Den pedagogiska verksamheten ska främja barns lust, fantasi och kreativitet i såväl lek som lärande så att de bemästrar nya kunskaper och erfarenheter (Utbildningsdepartementet, 1998/rev. 2010). Jag tillät barnen vara kreativa i den mening att jag uppmuntrade barnen till att upptäcka och undersöka fenomenet med hjälp av olika material. Barnen fick exempelvis utforska magnetens dragningskraft på olika föremål, utforska magneternas styrka med hjälp av sin egen kraft samt med en stavmagnet som stöd få bilen att förflytta sig. Genom sin kreativitet fick barnen undersöka sina hypoteser, exempelvis om magneten fastnar på sådant som är blått. Aktiviteten avslutades med att barnen fick bilda sig en egen bilbana, detta för att barnen dels skulle tillåtas vara skapande men även för att möjliggöra för vidare utforskande.

Att aktiviteten skapade tankar och fantasi hos barnen tydliggjordes i deras utlåtanden, undersökande av magnetens dragningskraft samt i de hypoteser som ställdes. De fördes bortom ”här och nu” genom att relatera magnetens röda ände (nordpolen) till jultomtens hemvist samt magnetens dragningskraft till en form av kärlek. Barnens tidigare erfarenheter tillvaratogs bland annat när de skulle få bilen att förflytta sig, de gjorde då flera försök att repellera iväg bilen. Att barnen bemästrade ny kunskap kan jag skönja utifrån barnens senare reflektioner i samspel med kamrater och pedagoger. Detta visar även på att följande strävans mål är uppfyllt; att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära (Utbildningsdepartementet, 1998/rev. 2010, s. 9).

Mitt syfte med aktiviteten var att barnen skulle få en ökad förståelse för ett naturvetenskapligt fenomen, ges möjlighet att jämföra och beskriva olika händelser samt tillägna sig nya begrepp och förstå dess betydelse (Utbildningsdepartementet, 1998/rev. 2010). Vad jag i mitt genomförande missade var att berätta för barnen att magnetism är ett naturvetenskapligt fenomen, något jag hävdar är av essentiell betydelse för barnets förståelse. Konsekvenserna av detta kan bli att barnen inte kommer vidare i sitt lärande, utforskande samt sin förståelse kring naturvetenskap. Däremot gavs barnen stort utrymme till att jämföra och beskriva olika skeenden. Under barnens utforskande benämnde jag de olika förloppen med vetenskapliga begrepp. Fleer (2009) hävdar att närvarande och engagerade pedagoger är av essentiell betydelse då det är deras uppgift att koppla och benämna med vetenskapliga begrepp för att öka barnets förståelse för det naturvetenskapliga. Detta vill jag hävda att jag möjliggjorde när jag använde begrepp som repellera, attrahera och atomer. Att barnen förstår innebörden i dessa begrepp kan jag ännu inte skönja. Jag hävdar dock att barnen genom att ha fått erfara dessa begrepp kan vid senare tillfälle relatera dessa i meningsfulla sammanhang.

Då ingen direkt språklig kommunikation skedde mellan barnen går denna lärandesituation att granskas ur ett konstruktivistiskt perspektiv. Genom detta synsätt ska barnet få upptäcka och undersöka på egen hand och det är barnets nyfikenhet som står i fokus. De kognitiva strukturerna utvecklas oberoende av språket. Inga barn innehar samma kunskap, något som exempelvis uppdagades i frågan om förstörelse av magneter. I ett konstruktivistiskt tänkande får barnet berätta, laborera och experimentera om sina erfarenheter för att komma vidare i sin kunskap. Det är pedagogen som bestämmer vad barnet ska lära sig, vilket synliggjordes genom att det var jag som planerade och organiserade lärandetillfället (Elfström, Nilsson, Sterner & Wehner-Godée, 2008). Jag lade främst fokus på vad som skulle läras (innehållet), lärandets objekt. Thulin (2006) hävdar att jag som pedagog måste beakta både lärandets objekt men även lärandets akt (tillvägagångssättet) då barnet ofta endast riktar sitt lärande mot objektet. Barnen gavs möjlighet till att experimentera vilket å ena sidan kan ses som ett bejakande av barnens tillvägagångssätt. Å andra sidan lade jag inget större fokus på att låta barnen använda sig av olika strategier i sitt utforskande, något jag hade kunnat bevarat genom att tillvaratagit på barnens nyfikenhet kring experimentlådan. Detta ledde till att vadaspekten blev mer central.

Referenser

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. & Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Fleer, M. (2009). Understanding the dialectical relations between everyday concepts and scientific concepts within play-based programs. Research in Science Education, 39, 281-306.

Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2007). Att lära är nästan som att leka – Lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, I. & Asplund Carlsson, M. (2003). Det lekande lärande barnet i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber.

Thulin, S. (2006). Vad händer med lärandets objekt? En studie av hur lärare och barn i förskolan kommunicerar naturvetenskapliga fenomen. Växjö: Växjö University Press.

Utbildningsdepartementet. (1998/ rev. 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

/Lisa

Att definiera ordet teknik är mer komplext än vi kan tro. Teknikens konstanta förändring leder till att vi alla tolkar den på olika sätt. Utvecklingen av bland annat människans tekniska förmåga har lett till en oerhörd utveckling. Med redskap som stöd har människans levnadsvillkor ökat. Ginner och Mattsson (1996) härleder även till flera definitioner som är meningsfulla att diskutera. Förskolan arbetar med många olika aktiviteter där tekniken framträder, några av dessa kommer jag att sätta i relation till de olika definitionerna.

En åldersgrupp med treåringar arbetar entusiasmerat med bubblor, ett projekt som utarbetats utifrån barnens frågor och upptäckter. Pedagogen utmanar barnen i att med olika redskap och tillvägagångssätt skapa bubblor. Projektet startade med att i första hand komma på hur bubblor bildas och vad som finns i dem, för att sedan utvecklas till att utmana barnen i att skapa de ”bästa” bubblorna. Vid första aktivitetstillfället använde barnen en gemensam badbalja och med hjälp av redskap som flaskor och vispar skulle de skapa bubblor. Vidare presenterade pedagogen ett sugrör och ett glas med vatten. Det var en utmaning för barnen att hitta rätt ”bubbelteknik”. Ett barn förslog sedan att mjölk skulle ge bättre bubblor, en hypotes som visade sig sann. Dessa två tillfällen är exempel på hur tekniken frambringar användandet av maskiner, redskap och verktyg samt att den tydliggör naturvetenskapen (Ginner & Mattsson, 1996).

Vidare arbetar förskolan med miljöprojektet Grön Flagg, de sorterar och återvinner. Mjölkpaket, diskmedelsflaskor och trasiga lampor är bara några exempel på material som används i barnens skapande. Genom att få skapa och använda sig av olika material får barnen sina behov och önskningar tillgodosedda samt att de även lär sig att vårda vår natur (Ginner & Mattsson, 1996).

I miljön framträder tekniken i många olika former, den möjliggör för både stora och små, flickor och pojkar att utforska och undersöka. Några exempel på material som går att förknippa med teknik är tågbanor, duplo, pärlor och köksredskap. Dessa föremål fodrar dels en tekniks förmåga (vad den används till) och dels kunskap om hur tekniken fungerar (hur den ska användas). Förskolans snickarbod och dockvrå är exempel på miljöer där tekniken framträder i olika former och som möjliggör för samspel, lek och kreativitet.

Jag kan tydlig se att det sker ett arbete kring tekniken, jag kan dock inte se att det sker något medvetet arbete. Tekniken är inget pedagogerna diskuterar eller lyfter fram. Vardagstekniken är viktig att lyfta fram och göra begriplig för barnen. Pedagogen måste finnas närvarande för att hjälpa barnen att sätta tekniska begrepp i relevanta sammanhang samt visa hur verktygen ska användas (Anna-Stina Ahlrik, föreläsning 110127). Överallt omges vi av teknik och det är förskolans uppdrag att hjälpa barnen att urskilja den samt visa på dess funktion (Utbildningsdepartementet, 1998/rev. 2010). Jag hävdar att vi fortfarande saknar kunskap om vad teknik egentligen inbegriper vilket leder till att tekniken inte uppmärksammas i det vardagliga arbetet i den utsträckning som den borde.

Utbildningsdepartementet. (1998/ rev. 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

Genomförande
Jag inledde aktiviteten med att samla fyra barn (fem år gamla) vid ett bord där allt material var synligt. Materialet var bland annat hästskomagneter, stavmagneter, små rektangulära magneter, en plåtburk, en plastburk och gem. Jag refererade till den genomförda förförståelsen och styrde på så sätt in barnen på ämnet magnetism. Jag frågade dem varför magneten fastnar på stolsbenet, men inte på stolsryggen. Utifrån detta kunde jag sedan diskutera magnetens attraktions- och repulsionsförmåga beroende på vilket material magneten nuddar. Jag förklarade magnetens nord- och sydpol på ett sätt som jag ansåg var ur barnens perspektiv, men lät dem ändå få möjlighet att lära sig nya begrepp. Vidare frågade jag barnen vad de tror finns inuti magneten. Jag förklarade därefter atomernas uppbyggnad i magneten och hur de placerar sig när ett magnetiskt föremål kommer nära. 

Med denna teoretiska bakgrund gav jag sedan barnen tre uppdrag. Det första uppdraget var att de med hjälp av en magnet skulle ”fiska” upp ett gem som låg i vatten i en plastburk utan att magneten nuddar vattnet. Det andra uppdraget utgjordes på samma sätt med undantaget att gemet istället låg i vatten i en plåtburk. Det tredje och sista uppdraget var att skapa en bil av kartong med ett gem på undersidan. Denna bil skulle de sedan försöka köra med hjälp av en magnet på en bilbana. Uppdragen bygger på lpfö98/10 (1998), det vill säga att förskoleverksamheten bland annat ska gagna leken och kreativiteten för att barnen ska få ta del av nya erfarenheter och kunskaper. 

Utvärdering
Lek kan definieras med olika egenskaper såsom att den innehåller fantasi och spänning, hängivenhet och engagemang samt att den är lustfylld (Johansson, 2007). Barnen uttryckte lustfylldhet och engagemang redan när jag berättade att vi skulle göra något spännande med magneter. De visade detta genom att utropa: ”Åh, magneter, wiho!”. Barnen visade sitt intresse genom att genast ta för sig av magneterna och undersöka var de fastnar. De ställer egna hypoteser, till exempel: ”Undrar om den fastnar på håret?”. När jag frågade dem vad som finns inuti en magnet fick jag svaret: ”tegel” varpå jag förklarade atomernas uppbyggnad och hur de placerar sig när ett magnetiskt föremål kommer nära. Utifrån mina teoretiska förklaringar kunde jag se och förstå både under aktiviteten och vid senare tillfällen att barnen tagit till sig olika begrepp. De förstod att den röda sidan av magneten inte kunde fastna mot en likadan sida av en annan magnet. Barnen provade att låta en nordpol närma sig en annan nordpol, men upptäckte att de repellerade varandra. Barnen uttryckte det genom att säga att magneterna bråkar med varandra. De lärde sig även att den röda sidan kallades för nordpol vilket jag uppdagade då de använde en magnet vid ett senare tillfälle. Att barnen själva fick utforska och undersöka magneternas förmåga kan härledas till strävansmålet i lpfö98/10 (1998, s 9): ”utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära”.

Vid genomförandet av uppdragen kunde barnen dra nytta av den teoretiska genomgången de fick ta del av. Innan de förstod hur de skulle gå tillväga för att få upp gemet ur vattnet provade de att föra ned magneten så långt ner i plastburken så att den var precis ovanför vattenytan, dock utan framgång. Jag frågade dem om de kunde placera magneten på någon annan plats på plastburken för att kunna få upp gemet. Ett barn kom på att hon kan placera magneten på utsidan, dessvärre gav hon upp fort då hon såg att gemet inte förflyttade sig. Jag uppmuntrade barnet att försöka igen och hålla magneten närmare plastburken. Till slut lyckades hon få tag på gemet och kunde med hjälp av magneten dra upp gemet längs kanten på plastburken. Vid försöket att få upp gemet ur plåtburken upptäckte barnen att magneten fastnade på plåtburken vilket de uttryckte och drog slutsatsen att det inte gick att få upp gemet ur burken med magneten.

Det sista uppdraget hävdar jag tydliggör att jag har tagit hänsyn till kreativiteten i förskoleverksamheten. Bilbanan var färdiggjord, men barnen fick själva tillverka sina bilar i kartong. Alla tre uppdragen bygger på en konstruktivistisk lärandesyn då barnen på egen hand fick möjlighet att upptäcka nya saker samt att arbeta praktiskt. Jag gav barnen möjligheter att låta sin egen nyfikenhet styra genom att de fick undersöka saker som de ville veta angående magnetism. Genom att barnen själva fick vara delaktiga i aktiviteten och undersöka olika saker fick de på ett mer konkret sätt en möjlighet att uppnå ett lärande (Elfström, Nilsson, Sterner & Wehner-Godée, 2008). Vid experimenterandet samarbetade barnen med varandra för att få bilarna att kunna köra på banan. Till en början hade de svårt att förstå hur de skulle göra så att bilen skulle kunna åka, men jag gav dem ett tips att hålla magneten under bilbanan och i riktning med bilen som var placerad på banan. En av bilarna hade svårt att stå upp, men då kom barnen tillsammans fram till att den var större än de andra bilarna varpå de gjorde den mindre. Genom att barnen språkade med varandra för att lösa uppdraget uppstod här även ett lärande utifrån ett sociokulturellt perspektiv (Elfström, Nilsson, Sterner & Wehner-Godée, 2008).   

Något jag tar med mig som egen lärdom av mitt pedagogiska ledarskap under aktiviteten är att jag hade kunnat tilldela barnen fler begrepp. Jag hävdar att även om barnen inte lär sig begreppen nu så lägger de dem på minnet undermedvetet för att kunna ha användning av dem i framtiden. Jag hade även kunnat lägga mer fokus på det sociokulturella perspektivet under lärandesituationen genom att låtit dem samarbetat mer istället för att jag hjälpte dem. Dock anser jag att jag som pedagog var en del av den sociokulturella miljön då de samarbetade med mig för att komma fram till en lösning på uppdragen.        

Referenser

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L., Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska och lära. Stockholm: Liber. 

Johansson, E. (2007). “Att lära är nästan som att leka” Lek och lärande i förskola och skola. Malmö: Liber.

Utbildningsdepartementet. (1998/10). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 rev10. Stockholm: Regeringskansliet.


/ Emelie

En utav oss i gruppen berättade om att de under hennes VFU varit ute i skogen där en utav pedagogerna hade uppmanat ett barn att inte bryta av grenar ifrån träden. Pedagogen hade förklarat att trädet kanske får ont då och hade alltså givit trädet  mänskliga känslor. Detta satte igång våra diskussioner kring hur långt man som pedagog egentligen skall gå. En annan student i gruppen berättade att hon varit med om att en pedagog använt ett antropomorfistiskt uttryck då ett barn hade sagt att denne inte tyckte om maten. Pedagogen hade då sagt att maten kanske blir ledsen när man säger att man inte tycker om den. Detta är, enligt alla i gruppen ett felaktigt sätt att använda just  antropomorfistiskta uttryck.

Vi talade sedan vidare kring detta med observationer och dokumentationer av barn vilket visade att de flesta pedagoger på vår VFU faktiskt inte frågar barnen om lov att fotografera och observera barnen. Ska vi verkligen fråga alla barn så fort vi tar ett foto? Vi diskuterade våra bloggar och hur våra inlägg kan ”sprida” information om barnen och pedagogerna.

För att komma vidare i diskussionen kring etik i ett specifikt undervisningstillfälle valde vi att utgå ifrån ett undervisningstillfälle en av oss studenter varit med om.

På förskolan har barnen tema som behandlar fiskar och pedagogerna hade tagit tillvara på ett barns intresse i att lära mer om fisken genom dissikering. De hade tidigare tittat och läst i faktaböcker. Hur kan man belysa detta ur ett etiskt perspektiv? Vilka frågor kan barnen tänkas komma med?  Hur ska vi pedagoger agera?

Vi anser att det är av vikt att pedagogerna funderar varför man valt just det innehållet, att pedagogerna själva reflekterar kring det etiska i denna undervisning för att kunna motivera varför man valt att lära barnen på detta sätt samt för att kunna svara på barnens frågor. Vi tror också att det är viktigt att barnen får reflektera etiskt i naturvetenskaplig undervisning och att alla ska få göra sina tankar och åsikter hörda för att synliggöra mångfalden hos barnen. Just i detta tillfälle tycker vi att barnen själva ska få välja om de själva vill vara med och dissikera fisken eller inte för respektera barnets integritet. Just i detta fallet tror vi att det skulle kunna leda till att barnet skulle känna sig kränkt och få obehagskänslor inför framtida möten fisken.  

Närvarande vid seminariet
Lisa, Emelie, Anna, Hanna, Jeanette, Sandra, Marina, Linda

LIV
Alla organismer är beroende av liv vilket också innebär att allt som lever även kan dö (http://illvet.se/fraga-oss/vad-ar-liv). Somliga forskare menar att den kosmiska strålningen bidrar till den globala uppvärmningen, medan andra hävdar att strålningen utsätter jorden för nedkylning (http://illvet.se/files/bonnier-ill/pdf/SIV_9812.pdf). En av uppgifterna som jordens magnetfält har är att skydda oss människor och andra levande organismer mot den kosmiska strålningen. Konsekvenserna av för mycket kosmisk strålning är bland annat utvidgning av ozonhålet samt att det kan störa kommunikationsmedlen (http://www.alltomvetenskap.se/index.aspx?article=607).

Andra organismer som påverkas av jordens magnetfält är bland annat fåglar. Då den magnetiska nord- och sydpolen förflyttar sig under åren medför detta att fåglarnas inbyggda magnetfunktion störs och kan därför inte längre navigera sig (http://www.alltomvetenskap.se/index.aspx?article=607). Sverige är ett för kallt land för exempelvis svalan att överleva i under vintern, för att kunna förflytta sig till varmare länder är därför svalan beroende av jordens magnetfält (http://sv.wikipedia.org/wiki/Svalor).      

Människans kropp består till stor del av vatten, vattnets molekyler är uppbyggda av två väteatomer och en syreatom. Väteatomerna innehåller en proton som ständigt cirkulerar och skapar på så vis ett magnetfält, detta fält rör sig i olika riktningar. En magnetkamera kan betraktas som en enda stor magnet, när en person placeras i denna kamera inställer sig protonerna i riktning med eller mot magnetfältet i kameran. En sjuk kroppsvävnad innehåller mer vatten än en frisk, vilket magnetkameran tydliggör då bilden blir skarpare ju mer vatten vävnaden består av (http://www.ms-portalen.se/att-foerstaring-ms/faststaellande-av-ms-diagnos/principerna-foer-mr-87.htm). Vi hävdar att detta medför till ett förlängt liv då sjukdomar som exempelvis MS kan upptäckas i ett tidigare skede.   


MATERIA
I vår omgivning finns materia av olika slag vilket har en massa och som på ett eller annat sätt kan vägas. Magnetism är ett exempel på ett fenomen som inte klassificeras som materia då det saknar massa (http://upptackarbyran.se/hur-funkar/annat/69-materia.html). Vi hävdar dock att magneterna som behövs för att skapa magnetism är materia då detta är vägbart. Materian består av atomer som bland annat ordnas i olika legeringar. Magneten tillverkas av antingen enbart järnmalm eller en legering bestående av exempelvis kobolt, nickel och järn.   


TEKNIK
Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process (Ginner & Mattsson, 1996, s 22). Kompassen, magnetröntgen, hårtorken och datorn är flera exempel på tekniker som används för att tillfredsställa ett behov, men som kräver kunskap av den som nyttjar dessa tekniker. 


ENERGI
Energi är något som medför förändring, rörelse eller någon form av uträttat arbete (http://sv.wikipedia.org/wiki/Energi). Elmotorns elektriska energi skapar genom magnetismen mekanisk energi vilket innebär en vridande kraft som gör att vi exempelvis kan använda vår hårtork eller dator.

/ Grupp 4c

Barnens förförståelse:

Barnens förförståelse om magnetism synliggjorde jag genom att barnen fick varsin liten magnet (kylskåpsmagnet). Jag började med att fråga dem vad de trodde att det var, de svarade direkt att det var en magnet som fastna på metall. Sedan fick de gå runt och testa på olika material, som de trodde var gjort av metall eller som de trodde var magnetiska även om de inte var av metall. Först var det inga problem med att hitta magnetiska material i rummen som magneten fastnade på men när de testade på ett dörrhandtag så fastnade inte magneten på mer än ”kolven”. Barnen blev tysta, de vände och vred på magneten och förstod inte varför magneten inte fastnade det såg ju ut som metall. Jag frågade dem då varför inte magneten fastna där? Den ena flickan svarade ”för den kanske inte tycker om den metallen som är i handtagen”.

Det jag anser var barnens förförståelse är att magneter fastnar på metall men inte på plast, glas och alla sorter metall, eftersom magneter inte ”tycker om” alla material.

Syfte:

Syftet med aktiviteten är utifrån Lpfö98/10 (1998), att barnen ska få en ökad förståelse för ett naturvetenskapligt fenomen, detta för att barnen på ett naturligt sätt ska skapa en förståelse för sin omvärld. Barnen ska även få möjlighet att tillägna sig nya begrepp och förstå dess betydelse.

Barnen ska genom två experiment få diskutera och pröva sina hypoteser om hur magneter fungera och på så sätt få en ökad kunskap om magneter. Under aktiviteten kommer jag att benämna olika begrepp som ger barnen en chans till att få en ökad förståelse om magneten och dess olika egenskaper

Planering:

Utifrån barnens förförståelse planerade jag en aktivitet med magneter där lek och kreativitet ska stå i centrum. Barnen ska nu få arbeta med en hästskomagnet, stavmagneter och kylskåpsmagneter, de ska få diskutera om vad magneter är för något och varför de attraheras av vissa material.

Jag kommer att använda mig av olika begrepp för att utmana barnen och för att de ska få vetenskapliga termer i diskussionerna om magneter, till exempel syd- och nord ände, attrahera, repellera och atomer. Under tiden som barnen gör experimenten kommer jag att sätta in de olika vetenskapliga begreppen så att barnen kan koppla dessa till något praktiskt som de varit med om, för att de då lättare ska kunna förstå magnetens olika egenskaper.

Experiment ett: De ska med hjälp av en stavmagnet försöka få upp ett gem ur en glasburk respektive plåtburk som är fyllda till hälften av vatten utan att magneten eller de själva blir blöta.

Experiment två: De ska försöka med hjälp av en stavmagnet få en bil (med kylskåpsmagnet under) att åka på bilbanan som är gjord av papp.

Efter experimenten ska barnen få diskutera frågorna: Vad som hände och varför? Vad har de lärt sig? När jag ställer dessa frågor kan jag utvärdera aktiviteten och barnens lärprocesser om magneter.

Referens:

Nyfikna och entusiastiska klev vi in på sinnenas verkstad, Balthazar i Skövde. Personalen introducerade två olika experimentlådor, en om magnetism och en som var riktad till förskolan. De flesta av experimenten som vi fick presenterade för oss var vi sedan tidigare bekanta med. Några fenomen som litteraturen har delgett oss fick vi möjlighet att undersöka. Vi undersökte exempelvis magnetfältet med hjälp av papper, stavmagnet, kylskåpsmagnet och järnfilsspån. Så här såg det ut:

Här kan vi tydligt urskilja hur magnetfältet ser ut.

Ett annat experiment som vi utförde var att prova hur kroppen påverkar magnetismen.

 

Vi kan här se att magneterna attraherar varandra trots att öronsnibben är placerad emellan. Detta beror på att kroppen är som ett omagnetiskt ämne och stör därför inte den magnetiska dragningskraften.

Det sista experimentet vi utforskade var att tillverka en elektromagnet. 




Vi tog fasta på våra kunskaper som vi fått från handledningen med fysikern Krister Karlsson. I filmklippet ovan kan vi se hur vi virade en koppartråd (spole) runt en järnspik (järnkärna) och sedan förde spolens ändar mot batteriets plus- och minuspol. I detta läge är spiken en elektromagnet, men när vi avlägsnade en av ändarna tappar den sin magnetiska förmåga.

Vi fick också möjlighet att studera en förskolegrupp då de utforskade Balthazar. Vi kunde se glädjen i barnens engagemang samt deras nyfikenhet till att upptäcka och undersöka nya kunskaper och upplevelser. Vår erfarenhet av detta besök är att det är viktigt att vi som förskollärare fångar barnen i stunden, att vi tar tillvara på deras frågor och funderingar samt låter dem få utvecklas både enskilt och tillsammans. Vi hävdar även att det är viktigt att lyssna till barnens hypoteser då det är genom detta barnen uppnår ny kunskap. 

Under dagen utforskade vi även andra experiment som Balthazar hade att erbjuda.

 



Vi är nöjda med dagen, men vi hade dock önskat att vi hade fått bli mer utmanade gällande vårt område, magnetism. Vi hävdar också att vi hade blivit mer inspirerade till att påbörja arbetet om besöket hade skett i ett tidigare skede. Detta är något som hade kunnat möjliggöras om vi hade fått information om exempelvis Balthazar redan vid kursstart.  

I vår vardag omges vi ständigt av magneter och magnetism, de finns i exempelvis tvättmaskiner, datorer och hårtorkar. Varför dessa föremål relateras till ämnet magnetism beror på att det innehåller en elmotor. Elmotorn fungerar på samma sätt som en elektromagnet, men har en annan uppbyggnad. Elmotorn består av en spole, permanentmagnet, batteri och en kommutator (en tvådelad cylinder). Kommutatorns uppgift är att få strömmen (från batteriet) i spolen att rotera så att spolens och magnetens poler ständigt repelleras. Detta sker genom att de elektromagnetiska polerna i spolen skiftar plats (Parker, 1997).

Kompassen är ett annat redskap vi människor har tillgång till i vår vardag och som också kan härledas till magnetism. Även vissa djur använder sig av magnetism som går att jämföras med en orienteringskompass vilket hjälper dem att finna vägen. Orienteringskompassen ställer in sig efter jordens magnetiska nordpol då dess nål är en liten magnet. Forskare hävdar genom experiment på fåglar att de innehar en kroppskompass i eller omkring deras hjärna. Forskarna placerade en liten men stark magnet på deras huvud vilket ledde till att fåglarna missleddes under deras flygning. Den kompass vi människor använder oss av under exempelvis en orienteringsövning kan även få denna effekt då en magnet kommer nära. Fåglarna känner av magnetismen genom att deras kropp påverkas av jordens magnetfält, vilket är något vi människor inte är skapta att göra (Parker, 1997).

Parker, S. (1997) Lär dig om magneter med egna experiment. Stockholm: Valentin förlag.

Vid kursstart av kursen naturvetenskap och teknik för förskollärare hade jag en snäv förståelse om vad begreppet teknik står för. Mina tankar kring detta då var bland annat byggteknik samt tekniska prylar såsom motorsågar, datorer och borrmaskiner. Idag har mitt begrepp (som tur är) vidgats. Efter att ha läst förklaringar på vad teknik kan vara (Ginner & Mattsson, 1996) förstår jag att teknik finns runtomkring oss överallt och hela tiden. Jag kommer att redovisa ett exempel på min VFU-förskola där barnen utforskar teknik och utifrån det exemplet kan jag se följande förklaringar på vad teknik innebär:

- Teknik är användandet av maskiner, redskap och verktyg
- Teknik är de metoder som används för att bearbeta råmaterial i syfte att öka deras användbarhet
- Teknik är människans metoder att tillfredsställa sina önskningar genom att använda fysiska föremål (Ginner & Mattsson, 1996, s 21)

Förskolan arbetar med samlingsmaterialet ”Före Bornholmsmodellen”. Under en vecka läste pedagogerna berättelsen ”Bockarna Bruse” för barnen vilket fick positiv respons. Barnen ville själva gestalta bockarna och trollet samt även berätta sagan. Pedagogerna beslutade att starta ett projekt där barnen skulle få göra en egen ”sagolåda” innehållande tre bockar, ett troll och en bro. Det var vid tillverkningen av broarna som jag upptäckte ett teknikmoment. Innan barnen byggde sin bro skulle de göra en ritning på hur de ville att den skulle se ut och även bestämma av vilket material bron skulle vara av. Ett barn hade ritat en bro som var tillverkad av pinnar. Han hade tre pinnar framför sig och försökte få ihop dessa till en bro. När han höll dem såg det ut som en bro, men han upptäckte att när han släppte pinnarna rasade den ihop. Han funderade länge på hur han skulle få bron att kunna stå. Till saken hör att barnen hade olika material att tillgå, exempelvis träbitar, små trähjul med hål i, tråd, garn, korkar med mera. Pojken försåg sig med ett trähjul och satte fast den ena pinnen i hålet. ”Kolla, kolla, den kan stå!” utbrister han med lysande ögon av glädje.




Pojken gjorde då likadant med den andra pinnen och lade den tredje över så att det blev en bro. Då uppstod givetvis ett nytt problem, den tredje pinnen kunde inte ligga kvar när pojken släppte den. Han fick syn på ett garnnystan och sa att han kunde knyta fast pinnen. Han klurade länge på hur han skulle göra, men med en hjälpande hand från en pedagog lyckades han få fast den tredje pinnen och det blev en bro.


 


Ett av strävansmålen som förskolan har arbetat utifrån i detta projekt är ”utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (Utbildningsdepartementet, 1998/10, s 10). Jag hävdar att barnen i stor utsträckning har fått möjligheter och förutsättningar till att genomföra detta. Innan brobygget och ritningarna påbörjades gick barnen tillsammans med pedagogerna ut i närmiljön för att undersöka hur olika broar är konstruerade. På så vis fick de kunskap om olika byggtekniker för att sedan kunna göra en ritning på hur de vill att just deras bro ska se ut.


Referenser
Ginner. T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

/ Emelie

Syfte
Syftet med aktiviteten är, utifrån lpfö98/10 (1998), att barnen ska få en ökad förståelse för ett naturvetenskapligt fenomen, detta för att barnen på ett naturligt sätt ska skapa en förståelse för sin omvärld. Barnen ska även få möjlighet att tillägna sig nya begrepp och förstå dess betydelse.

Jag vill att barnen ska få en ökad kunskap om magneter, till exempel varför de fastnar på visst material och hur det kommer sig att två magneter kan stöta ifrån varandra. För att barnen ska få vara lekfulla och använda sin kreativitet i lärtillfället ska de få tillverka bilar som ska kunna köra runt på en bana av kartong med hjälp av magneter. 


Förförståelse
Inför aktiviteten undersökte jag barnens förförståelse kring magneter. Jag tilldelade dem var sin liten rektangulär magnet som de sedan fick prova att sätta fast på olika material på förskolan. Under tiden bad jag dem berätta för mig var magneten fastnar och var den inte fastnar. Jag frågade även varför de tror att magneter fastnar på ett visst material, men att de inte fastnar på något annat.

Barnen var fascinerade över hur magneterna kunde fastna på till exempel stolsbenet (metall), men inte på stolsryggen (trä). När jag frågade varför de trodde att den fastnade på stolsbenet var det ett barn som svarade: ”För att magneten är gjord av järn och stolen är gjord av magnet.” Ett annat barn svarade att det berodde på att stolsbenet är gjort av metall.

En pojke upptäcker även att när han lägger tre magneter i rad, där den första och den sista ligger horisontellt och den i mitten ligger vertikalt, så kan han förflytta den magneten som ligger i mitten. När han kommer för nära med någon av de andra magneterna vänder sig mittenmagneten och fäster med andra sidan istället, (Syd/Nordpol-fenomenet).

En flicka upptäcker samma sak, att magneterna snurrar och vänder på sig om de inte vill fastna. Hon försöker många gånger att få en magnet att fastna på en viss sida, men den vänder sig varje gång. ”Konstigt!” utbrister hon.


Aktivitet
Tanken är att jag ska inleda med att återkoppla till min undersökning av barnens förförståelse. Jag kommer att ställa frågor som: ”Varför tror ni att en magnet fastnar på stolsbenen, men inte på stolsryggen?”, ”Varför vänder sig magneterna när ni försöker få den att fastna på en viss sida av en annan magnet?”

Barnen får själva spekulera i hur detta kommer sig innan jag berättar för dem hur magneter fungerar. Jag kommer att förklara atomernas uppbyggnad i en magnet genom att likställa det med minimagneter som ligger i rad, men om magneten skulle utsättas för slag så hamnar minimagneterna i oordning och är inte längre magnetisk (Parker, 1997). Jag kommer även att upplysa vad nord- respektive sydpol innebär, att en nordpol fastnar på en sydpol, det vill säga att nordpolen attraherar sydpolen och två lika poler repellerar varandra. Denna förklaring kommer jag att referera till deras försök att fästa två magneter mot varandra under förförståelsetestet då magneterna istället vände på sig.

Aktiviteten fortsätter med att barnen får utföra två experiment. Det första utgörs av att ett gem ligger i vatten i en cylinderformad plastburk och ett annat gem ligger i vatten i en cylinderformad plåtburk. Barnens uppgift är att med hjälp av en magnet försöka få upp gemet ur burken utan att doppa magneten i vattnet. Tanken är att dra magneten utanpå burken, men när detta görs på plåtburken som är magnetisk kommer magneten att fastna och gemet kommer inte att kunna tas upp.

Det andra experimentet innebär att barnen ska få tillverka bilar av kartong med ett gem på undersidan. Med hjälp av en magnet ska de sedan försöka få bilen att förflytta sig på en färdigtillverkad bilbana av kartong. I detta moment får barnen träna sin kreativitet och finmotorik vilket lyfts fram i lpfö98/10 (1998) som något för förskolan att sträva efter i sin verksamhet.     


Referenser
Parker, S. (1997). Lär dig om magneter med egna experiment. Stockholm: Valentin förlag.
Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

/ Emelie

Jag har valt att genomföra en aktivitet där magnetism är ett fokus och experimenterandet är ett redskap för lärandet. Syftet med aktiviteten är att barnen ska få en ökad förståelse för ett naturvetenskapligt fenomen, detta för att barnen på ett naturligt sätt ska skapa en förståelse för sin omvärld. Barnen ska även ges möjlighet att jämföra och beskriva olika händelser samt tillägna sig nya begrepp och förstå dess betydelse (Utbildningsdepartementet, 1998/ rev. 2010). Jag vill påstå att barnen i sin natur är nyfikna och har ett intresse för problemlösning. De ställer frågor och söker svar på sådant de inte förstår. Aktiviteten ska på ett lustfyllt och kreativt sätt inressera barnen, skapa nyfikenhet samt väcka frågor. Möjligheter ska alstras där barnen tillsammans skapar mening, lust och utmaning.

Genom att ha låtit barnen utforska magneten har jag observerat och lyssnat till deras tankar och frågor och på så vis fått en uppfattning av deras förförståelse. Denna förförståelse kommer jag att använda som grund i min planering. Barnen fick varsin kylskåpsmagnet och med denna gick de runt och undersökte magnetens reaktion med olika material. Min uppfattning är att de flesta barn antar att magneter fastnar på sådant som är antingen silvrigt eller är gjort av metall, något barn kopplade även magnetens dragningskraft till sådant som var blått. För att undersöka detta vidare kommer jag att utmana deras frågor samt ställa nya med syftet att bredda deras kunskaper.

Jag vågar hävda att barn i en social konstellation ges utbyte av nya tankar, erfarenheter och kunskaper. I och med att barnen befinner sig i olika skeden i sin förståelse kring magnetism kommer jag att starta från grunden. Det kommer att vara två till fyra barn som deltar i aktiviteten och åldern varierar mellan fyra och fem år. Jag inleder aktiviteten med att fråga barnen vad de vet om magneter, dess egenskaper, och om de vet varför magneten endast fastnar på vissa föremål. Vi kommer bland annat att diskutera magnetiska och omagnetiska ämnen, magnetens syd- och nordpol, attraktion och repulsion, förstörelse av en magnet samt magneternas olika egenskaper. För att få en förståelse för att magneter kan inneha olika beskaffenheter ska barnen få utmana sin egen styrka genom att lyfta en stol med först en arm för att sedan lyfta med båda. Detta för att få en uppfattning om att stav- och hästskomagneten inte innehar samma styrka. Slutligen ska barnen försöka få en bil att ta sig runt en bana med hjälp av endast en magnet.

Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

Jorden som den största magneten
Ardley och Matthews (1988) hävdar att jordens mitt består av en kärna som utgörs mestadels av järn, denna kärna är så upphettad att den inte innehar någon magnetisk funktion. Detta är jämförbart med ferrimagnetiska ämnen där atomerna ligger i oordning på grund av atomernas konstanta rörelse. Hur kommer det sig då att jorden är magnetisk? Järnet i kärnan blir till elektrisk ström genom att det stiger uppåt, avkyls, för att sedan sjunka nedåt igen. Detta förlopp förklarar jordens magnetiska egenskap (http://illvet.se/fraga-oss/hur-kan-jorden-vara-magnetisk).   
 

Jorden är som en enda stor magnet, dock är inte magnetfältets styrka särskilt kraftfullt. Vid användning av en kompass synliggörs jordens magnetism genom att vi kan se i vilken riktning norr ligger. Jorden omfattas av två olika nord- och sydpoler, en geografisk och en magnetisk. Dessa två poler är inte parallella med varandra men riktningen är oftast densamma. De magnetiska polerna rör sig under årens lopp vilket till och med även kan leda till att dessa poler helt byter plats. Detta innebär att den magnetiska nordpolen då befinner sig nära den geografiska sydpolen och vice versa (Parker, 1997). I nuläget visar forskning att de magnetiska polerna förflyttar sig med ökad hastighet vilket dels innebär ett försvagat magnetfält men kan också medföra till att polerna fluktuerar (http://illvet.se/fraga-oss/hur-kan-jorden-vara-magnetisk). Däremot är de geografiska polerna alltid stillastående (Parker, 1997). Trots gedigen forskning kring ämnet kan ingen ännu förklara orsaken till detta beteende (Ardley & Matthews, 1988).

Ett något försenat inlägg om seminariediskussion angående dokumentation av lärprocesser.


Pedagogisk Forskning i Sverige 2003 årg 8 nr 1–2 s 58–69

Om att bli dokumenterad – Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation

Anne-Li Lindgren och Anna Sparrman

Idag har vi diskuterat kring kring dokumentation av barn på förskolan. Räcker det med tillåtelse från föräldrarna eller ska vi också fråga barnen? Detta var något som många av oss inte reflekterat så mycket kring tidigare men vi anser nu att det är av stor vikt att man frågar barnen om det ör okej att filma, ta kort, röstinpela osv. Dokumentation av barn på förskolan producerar ökad synlighet på olika nivåer men den stor fråga är om man vill bli synliggjord eller inte. Under tiden vi läste denna artikeln började vi fundera på varför vi inte tänkt på detta tidigare för på något sätt så kändes det självklart att man skall fråga barnen.Enligt barnkonventionen har barnen rätt till att uttrycka sina åsikter kring de frågor som rör denne. Barn är också människor med egna rättigheter och en egen integritet. Barnen ser sig själva i dokumentationen och de ser också varandra och blir påminda hur de förväntas agera. Dokumentation är bra på många sätt då den kan synliggöra verksamheten, pedagoger och barn men vi tycker att det är viktigt att man vet hur dokumentationen skall användas så att inte barnen blir subjekt och bedömda.


/ Grupp 4c

Magnetfält
Alla magneter innehar ett magnetfält som blir starkare ju mer det magnetiska föremålet närmar sig magneten. Magnetfältet går att tydliggöras med hjälp av så kallade fältlinjer, dessa fältlinjer blir synliga om du lägger järnfilsspån på en magnet med exempelvis ett papper emellan. Som starkast är fältet vid magnetens två poler.

Bild hämtad från: http://www.human-academy.com/vetenskaper/naturvetenskap/magnetism.asp


Elektromagnetism
En elektromagnet skapas med hjälp av en järnkärna och en spole vilket båda är ferrimagnetiska material. Genom att tillföra elektrisk ström till spolen skapas ett magnetfält som stärks av järnkärnan. Bryts strömmen försvinner magnetfältet och det är inte längre någon fungerande elektromagnet (Jakobsson & Ohlén, 1997).

Exempel på experiment: Vira en koppartråd (spole) runt en spik (järnkärna), för sedan koppartrådens ändar till ett batteris plus- och minuspol. Undersök nu elektromagnetens kraft genom att tillföra olika magnetiska föremål. Avlägsna sedan trådens ena ände från batteriet för att se vad som händer. Förändras elektromagnetens kraft?

/ Grupp 4c: Emelie, Lisa och Anna

Magnetens historia
Första magneten upptäcktes på 1100-talet i form av en kompassnål, kompasser användes då som hjälpmedel till sjöss (Jakobsson & Ohlén, 1997). Inte förrän i början av 1600-talet visade en studie att jorden är magnetisk. På grund av detta ställer sig alltid kompassnålen i nordlig riktning. År 1269 upptäcktes magnetens två poler, syd- och nordpolen, dock är magnetens nord- och sydände inte detsamma som jordens geografiska poler. Detta är något vi kommer att vidareutveckla mer senare. Att elektricitet och magnetism samverkar var något som framkom år 1820, fem år senare uppfanns den första elektromagneten (http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnet).

Vad är en magnet?
En magnet består av järn eller någon metall som innehåller järn, till exempel stål. För att få metallen permanentmagnetisk hettas järnmalm upp tills den smälter (Parker, 1997). Den främsta egenskapen en magnet har är att den attraherar respektive repellerar andra material. På en magnet finns en nord- och sydände, där sydänden attraherar nordänden och vice versa. Magneten är uppdelad på mitten där ena sidan är målad röd (nordpol) och den andra sidan är målad vit (sydpol), dock har denna färguppdelning ingen betydelse för magnetens funktion (Jakobsson & Ohlén, 1997).

Det finns två olika sorters magneter, permanentmagneter (ferromagneter) och tillfälliga magneter (ferrimagneter). Exempel på permanentmagneter är hästsko- samt stavmagneter, skruvar och kylskåp tillhör de tillfälliga magneterna. Båda magneterna innehåller atomer som i en permanentmagnet ligger i linjer, i en tillfällig magnet ligger istället atomerna i oordning. Atomerna fungerar som små magneter, de vill säga att även de består av en nord- och sydände. Den tillfälliga magneten blir magnetisk när en permanentmagnet tillförs då atomerna vänder sig och lägger sig i linjer (Parker, 1997).
 

Oaktsamhet kan orsaka att en permanentmagnet får en förminskad kraft, genom till exempel att den utsätts för slag och stötar. Fullständigt avmagnetiserad blir magneten när den upphettas till nära smältpunkten. Förstörelsen beror på att de små atomerna hamnar i oordning och är därför inte magnetiska längre (Ardley & Matthews, 1988).    


Referenslista
Ardley, N. & Matthews, R. (1988). Fysiken: Materia och energi. Stockholm: Bonnier förlag.
Jakobsson, L. & Ohlén, G. (1997). Upptäck Fysik B. Malmö: Gleerups förlag. 
Parker, S. (1997). Lär dig om Magneter med egna experiment. Stockholm: Valentin förlag.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnet


/ Grupp 4c - Emelie, Lisa och Anna