skarastudenter - Emelie Bergsten, Lisa Sjöstrand och Anna Johansson

Genomförande:

I experimenten var det två pojkar 4 och 5 år, och 6 flickor på 5 år med. Jag delade barnen på två grupper eftersom jag ansåg att det blev för stor grupp till de magneter jag hade med mig. Jag ville att de skulle få chansen till att undersöka och experimentera så mycket som möjligt. Jag valde att sammanfatta mina observationer från de båda grupperna i en löpande text.

Diskussionen om vad magneter var för något, vad och varför de fastnar på vissa material, svarade de precis som på förförståelsen att magneter fastnar på metall. En flicka på 5 år sa: Den inte tycker om all metall för den fastnade inte på handtagen, inte på plast och inte på glas. Jag frågade varför de tror att de inte vill fastna på glas och plast? ”För det är kanske sånt som den inte tycker om, den har ju ingenstans att fastna på, det finns ju ingen metall på glaset.” (pojke 5 år).

När de sedan fick testa hur det kändes när magneterna attraherades respektive repellerar varandra, sa en flicka så här: ”När jag håller samma färg mot varandra är det precis som det är något emellan dem som putter ifrån". "De vill inte riktigt passa, men när jag håller olika färger mot varandra är det precis som att det är något som tvingar ihop dem, konstigt”. Jag förklarade för barnen begreppen attraherar, repellerar och hur magneten är uppbyggd.

Under experiment 1 blev barnen konfunderade över hur de skulle få upp gemet ur glasburken. De tog stavmagneten över vattenytan och väntade på att gemet skulle ”hoppa” upp ur burken. De vände och vred på stavmagneten, alla fick testa, den 4 åriga pojken satt länge och funderade under tiden som de andra provade. Efter ett tag frågade han om han fick testa. Givetvis fick han det, han tog stavmagneten och satte den på sidan av burken, insåg att gemet kom till kanten och följde sedan med magneten upp. De äldre barnen blev häpna och fick ett vidgat tänkande eftersom de inte tänkt tanken på att försöka på något annat sätt än vid vattenytan. När de sedan försökte med plåtburken provade de genast med att säga stavmagneten vid sidan av burken, men denna gång gick det inte, eftersom magneten fastnade i burken istället för i gemet. En flicka sa då: ”Det inte går att få upp gemet, för vattnet är för djupt och den tycker om plåt så då känner den bara burken och letar inte efter gemet som ligger i.” En annan flicka sa då: ”Det kanske går om vi tar båda (stavmagneterna), de kanske blir starkare än burken och hittar gemet”. Inte heller detta gick, barnens slutsats blev att magneten inte känner igenom plåten eftersom den attraheras av den, vilket den inte gjorde med plastburken och hittade då gemet.

Experiment 2: Jag visade dem bilbanan som var gjord av papp, jag frågade dem hur vi skulle göra bilen, de tyckte vi skulle hämta en leksaksbil. Det gjorde vi och satte en kylskåpsmagnet under bilen och ställde sedan bilen på bilbanan och ville att de skulle få bilen i mål med hjälp av en stavmagnet. Barnen försökte, de vände och vred på magneten, de provade att sätta magneten på bilens alla sidor (utom underifrån). En diskussion uppstod mellan barnen och mig:

En flicka sa då ”Bilen är gjord av plast hur tror du då att den kan åka med hjälp av en magnet?”

Det var en bra fråga sa jag, men är det inget på bilen som magneten attraheras av?

Jo sa pojken (5 år) ”Magneten som sitter under bilen, men magneten tycker inte om pappret som är emellan och vill därför inte fånga den andra magneten.”

flicka 5 år: "Är du säker, det kanske är som glas burken? Magneterna kanske tycker om och hittar varandra fast pappret är emellan?"

Jag lyfte bilbanan och pojken fick försöka, de blev glada att de löst hur bilen kunde komma framåt och alla fick testa.

Efter experimenten ville barnen experimentera mer med stavmagneterna. Jag sa att de gärna fick använda det som jag använt och undersöka vilka olika material som magneten attraheras av och inte.  Det var då en flicka som gick till fönsterbrädan, lade en kylskåpsmagnet på fönsterbrädan och höll stavmagneten under så att kylskåpsmagneten flyttade på sig. Hon utbrast ”Kolla det är samma som på bilbanan” alla barn sprang dit och ville testa. Då sa en pojke (5år) ”det är konstigt, den fastnar inte på trä men den hittar andra magneter att fasta i”. De testade att sätta flera gem på stavmagneten och lyckades sätta fast fyra stycken, men på kylskåpsmagneten bara en, Pojken (4år) drar slutsatsen att den är större och starkare, de andra håller med.

Utvärdering:

Jag anser att min aktivitet gick bra, barnen var intresserade och nyfikna på magneter. Experiment är väldigt populärt och jag anser att det är något barn uppskattar och lär sig något på. I experimenten fick barnen upptäcka, undersöka och utforska som Elfström m.fl. (2008) skriver är viktigt för att barnen ska få en förståelse för naturvetenskapens olika fenomen. Jag märkte tydligt på barnen att de var intresserade då de ställde frågor, diskuterade med varandra och vågade ha hypoteser om hur magneterna fungerade och var uppbyggda.

Genom experimenten och diskussionerna mellan oss fick barnen en grundförståelse och nya begrepp som handlar om magneter, vilket var syftet med aktiviteterna. I förförståelsen tydliggjordes det att barnen vet vad en magnet fastnar på, men inte hur den är uppbyggd. Jag anser att jag tog hänsyn till barnens förförståelse och utmanande dem med hjälp av experimenten. De fick nya begrepp som vidgade deras tankar, jag kan dock inte säga att barnen lärde sig begreppens betydelse men jag anser att barnen nu fått insikt för hur magneter fungerar och att de lättare förstår när de senare pratar om magneter.

När experimenten genomfördes testade ett barn i taget sin teori, de andra barnen satt och funderade, granskade. När något annat barn ville testa sin hypotes sade de till och testade. Jag blev imponerad över att barnen satt tysta, funderade, räckte sedan upp handen när de hade något förslag på hur de skulle göra. Var det för att experimenten som utmanade dem?

Experimenten utgör ett lärande, lek och kreativitet för barnen då de under experimenten var väldigt intresserade och engagerade, de vågade testa sina hypoteser och respekterade varandras. Johansson & Pramling Samuelsson (2007) skriver att det är lustfylld het och engagemang som utgör en stor del av lekens och lärandets betydelse.

I Utbildningsdepartementet, (1998/rev. 2010) står det att förskolläraren ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och att varje barn får uppleva sitt eget värde. Eftersom alla fick testa sina hypoteser och ställa frågor anser jag att jag tog tillvara på alla barn åsikter och respekterade dem. Det gjorde även barnen med varandra, var det någon som sade något som kanske inte var rätt, var det ingen som skrattade utan vi diskuterade om det och gick sedan vidare. Jag känner att jag lyckades med det jag ville under experimenten, jag uppfyllde syftet med aktiviteten och barnen fick en förståelse för ett naturvetenskapligt fenomen.

Referenser: