Teknik i förskolan
Om jag skulle beskriva vad teknik innebar för mig innan denna kurs ”naturvetenskap och teknik” startade, skulle jag direkt tänka på saker som till exempel dator, kamera, overhead apparater. Jag skulle direkt säga att jag inte kan något om teknik.
Med hjälp av litteratur, seminarier och föreläsningar inser jag att teknik är så mycket mer. Precis som Ginner och Mattsson (2010) beskriver ”Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process”. (s.22). Författarna skriver också att man i tekniken arbetar med att lösa problem, givetvis kan man använda sig av naturvetenskapliga kunskaper dock innebär det inte att det är en del av naturvetenskapen, teknikens frågeställning är ofta: Hur får vi det att fungera?
När jag talade om på min vfu-plats att jag skulle skriva om teknik i förskolan fick jag svaren: ”Oj, har vi sånt här då” och ”spännande, vad tittar du på då?” Jag tror att förskollärarna inte har tillräckligt med kunskap om vad teknik innebär och ändå står detta begrepp med i strävansmålen i förskolans läroplan. Jag beskrev då för dem vad Helldén m.fl. (2010) skrev. Teknik finns överallt på förskolan, till exempel saxar, bestick, klossar, spade, hink, o.s.v. som förskollärare är det viktigt, att synliggöra tekniken för barnen.
När jag observerat barnen på min vfu-plats ser jag mycket teknik i deras genomförande, till exempel när barnen bygger ett torn av stora mjuka ”lego kuddar” som ska byggas ända upp till taket. När barnen inte längre når toppen av tornet började de diskutera om hur de ska göra för att lyckas med att nå taket. De kom på att de kunde använda sig av stolar. Barnen fick tänka om i sin teknik för att nå sitt mål med aktiviteten.
Jag observerade också när två barn på tre år skulle klippa ut en cirkel av ett papper. Det ena barnet blev ledset för att hon inte kunde klippa lika bra som sin kamrat, han förklarade då att om du håller saxen så här så går det kanske bättre. Att använda sig av sax är inte det lättaste men tillsammans och med träning utvecklar man en klippteknik som man har användning för senare i livet.
Förskolans snickarbod är exempel på en miljö där teknik visar sig på olika sätt och som möjliggör för lek, kreativitet och samspel. En dag när barnen var i snickarboden frågade jag vad de lär sig och varför de tror att de behöver kunna det? Svaren jag fick var ”för att man ska kunna spika upp en tavla, då måste man kunna spika. Om man vill jobba som snickare måste man kunna allt vi gör här inne, och lär jag mig tidigt så kanske jag inte behöver träna så mycket på det senare”.
Efter mina observationer vet jag nu att det finns mycket teknik i förskolan, men jag anser att förskolan inte uppmärksammar och benämner teknik så mycket som de borde. Att göra barn uppmärksamma på att teknik inte behöver vara något stort, svårt och jobbigt. Det är viktigt inför skolan då jag tror att teknik kan bli ett stort ämne för dem som inte vet vad begreppet innebär. Jag avslutar detta inlägg med en sammanfattning av ett stycke som Elfström m.fl. (2008) skriver och det är att barn måste få upptäcka, undersöka och utforska för att skapa sig en uppfattning om vad naturvetenskap och teknik innebär, genom miljön, lärares engagemang och litteratur ska dessa möjligheter ges. Jag anser att det är något alla som arbetar inom förskolan bör ha i tankarna när de arbetar med barn.
Referenser:
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. & Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Helldén, G. mfl. (2010). Vägar till natur-vetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning.
/Anna
