Teknik i förskolan
Att definiera ordet teknik är mer komplext än vi kan tro. Teknikens konstanta förändring leder till att vi alla tolkar den på olika sätt. Utvecklingen av bland annat människans tekniska förmåga har lett till en oerhörd utveckling. Med redskap som stöd har människans levnadsvillkor ökat. Ginner och Mattsson (1996) härleder även till flera definitioner som är meningsfulla att diskutera. Förskolan arbetar med många olika aktiviteter där tekniken framträder, några av dessa kommer jag att sätta i relation till de olika definitionerna.
En åldersgrupp med treåringar arbetar entusiasmerat med bubblor, ett projekt som utarbetats utifrån barnens frågor och upptäckter. Pedagogen utmanar barnen i att med olika redskap och tillvägagångssätt skapa bubblor. Projektet startade med att i första hand komma på hur bubblor bildas och vad som finns i dem, för att sedan utvecklas till att utmana barnen i att skapa de ”bästa” bubblorna. Vid första aktivitetstillfället använde barnen en gemensam badbalja och med hjälp av redskap som flaskor och vispar skulle de skapa bubblor. Vidare presenterade pedagogen ett sugrör och ett glas med vatten. Det var en utmaning för barnen att hitta rätt ”bubbelteknik”. Ett barn förslog sedan att mjölk skulle ge bättre bubblor, en hypotes som visade sig sann. Dessa två tillfällen är exempel på hur tekniken frambringar användandet av maskiner, redskap och verktyg samt att den tydliggör naturvetenskapen (Ginner & Mattsson, 1996).
Vidare arbetar förskolan med miljöprojektet Grön Flagg, de sorterar och återvinner. Mjölkpaket, diskmedelsflaskor och trasiga lampor är bara några exempel på material som används i barnens skapande. Genom att få skapa och använda sig av olika material får barnen sina behov och önskningar tillgodosedda samt att de även lär sig att vårda vår natur (Ginner & Mattsson, 1996).
I miljön framträder tekniken i många olika former, den möjliggör för både stora och små, flickor och pojkar att utforska och undersöka. Några exempel på material som går att förknippa med teknik är tågbanor, duplo, pärlor och köksredskap. Dessa föremål fodrar dels en tekniks förmåga (vad den används till) och dels kunskap om hur tekniken fungerar (hur den ska användas). Förskolans snickarbod och dockvrå är exempel på miljöer där tekniken framträder i olika former och som möjliggör för samspel, lek och kreativitet.
Jag kan tydlig se att det sker ett arbete kring tekniken, jag kan dock inte se att det sker något medvetet arbete. Tekniken är inget pedagogerna diskuterar eller lyfter fram. Vardagstekniken är viktig att lyfta fram och göra begriplig för barnen. Pedagogen måste finnas närvarande för att hjälpa barnen att sätta tekniska begrepp i relevanta sammanhang samt visa hur verktygen ska användas (Anna-Stina Ahlrik, föreläsning 110127). Överallt omges vi av teknik och det är förskolans uppdrag att hjälpa barnen att urskilja den samt visa på dess funktion (Utbildningsdepartementet, 1998/rev. 2010). Jag hävdar att vi fortfarande saknar kunskap om vad teknik egentligen inbegriper vilket leder till att tekniken inte uppmärksammas i det vardagliga arbetet i den utsträckning som den borde.
Utbildningsdepartementet. (1998/ rev. 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.
