Magneter - Vad är det?
Magnetens historia
Första magneten upptäcktes på 1100-talet i form av en kompassnål, kompasser användes då som hjälpmedel till sjöss (Jakobsson & Ohlén, 1997). Inte förrän i början av 1600-talet visade en studie att jorden är magnetisk. På grund av detta ställer sig alltid kompassnålen i nordlig riktning. År 1269 upptäcktes magnetens två poler, syd- och nordpolen, dock är magnetens nord- och sydände inte detsamma som jordens geografiska poler. Detta är något vi kommer att vidareutveckla mer senare. Att elektricitet och magnetism samverkar var något som framkom år 1820, fem år senare uppfanns den första elektromagneten (http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnet).
Vad är en magnet?
En magnet består av järn eller någon metall som innehåller järn, till exempel stål. För att få metallen permanentmagnetisk hettas järnmalm upp tills den smälter (Parker, 1997). Den främsta egenskapen en magnet har är att den attraherar respektive repellerar andra material. På en magnet finns en nord- och sydände, där sydänden attraherar nordänden och vice versa. Magneten är uppdelad på mitten där ena sidan är målad röd (nordpol) och den andra sidan är målad vit (sydpol), dock har denna färguppdelning ingen betydelse för magnetens funktion (Jakobsson & Ohlén, 1997).
Det finns två olika sorters magneter, permanentmagneter (ferromagneter) och tillfälliga magneter (ferrimagneter). Exempel på permanentmagneter är hästsko- samt stavmagneter, skruvar och kylskåp tillhör de tillfälliga magneterna. Båda magneterna innehåller atomer som i en permanentmagnet ligger i linjer, i en tillfällig magnet ligger istället atomerna i oordning. Atomerna fungerar som små magneter, de vill säga att även de består av en nord- och sydände. Den tillfälliga magneten blir magnetisk när en permanentmagnet tillförs då atomerna vänder sig och lägger sig i linjer (Parker, 1997).
Oaktsamhet kan orsaka att en permanentmagnet får en förminskad kraft, genom till exempel att den utsätts för slag och stötar. Fullständigt avmagnetiserad blir magneten när den upphettas till nära smältpunkten. Förstörelsen beror på att de små atomerna hamnar i oordning och är därför inte magnetiska längre (Ardley & Matthews, 1988).
Referenslista
Ardley, N. & Matthews, R. (1988). Fysiken: Materia och energi. Stockholm: Bonnier förlag.
Jakobsson, L. & Ohlén, G. (1997). Upptäck Fysik B. Malmö: Gleerups förlag.
Parker, S. (1997). Lär dig om Magneter med egna experiment. Stockholm: Valentin förlag.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnet
/ Grupp 4c - Emelie, Lisa och Anna
